”Vadå bibliotek? Biblioteket och den svenska servicen – känner du till den, vet bibliotekarierna vad du vill ha?” Paneldebatt i Alberga regionbibliotek 25.4 2007.
Arbetsgruppen Helmer inom HelMet-biblioteket har som uppgift att på ett strategiskt sätt utreda hur de svenskspråkiga bibliotekskundernas servicebehov i huvudstadsregionen kan tryggas i framtiden. För att pejla på behovet och möjligheterna arrangerade Helmer en paneldiskussion. Till panelen hade följande personer inbjudits: stadsstyrelsemedlem och fullmäktigeledamot Calle Haglund, redaktör Pia Ingström, journalist och författare Magnus Londen samt studerande Antonia Wulff. Ordförande var distriktsbibliotekschef Sunniva Drake och sekreterare: Eva Wilenius. Publiken bestod av ett 40-tal bibliotekarier samt annat kulturfolk från huvudstadsregionen
Seminariet öppnades av Helmers ordförande Susanne Ahlroth. Hon berättade att Helmer har som uppgift att arbeta för den svenska servicen i HelMet-biblioteken. En viktig del av arbetet handlar om att ta reda på vad användarna anser och vill ha och det är bl.a. därför som det här seminariet ordnats.
Sjunkande bibbaskepp och militant finlandssvenskhet
Panelen presenterade sig och panelordföranden Sunniva Drake inledde. Det finlandssvenska bibbaskeppet har redan sjunkit - ganska lågt - det här visar statistiken över utlåning och besökare, sade Sunniva Drake Vi måste alltså hitta på något, nya serviceformer, nya sätt att närma oss finlandssvenska kunder. Det är speciellt svårt att nå ungdomarna, de är s.a.s. inte våra anhängare. Kommer de att besöka biblioteken som vuxna? Sunniva Drake hoppades att finlandssvenska kunder inte är trendsättare.
Paneldeltagaren Antonia Wulff presenterade sig som studerande, boknörd och aktivist. Calle Haglund berättade att han mest besöker universitetsbibliotek, sitter i Esbo stadsfullmäktige, är VD för gratistidningen Papper och VD för en reklambyrå. Magnus Londen är journalist och ständig biblioteksbesökare. Pia Ingström arbetar på Hufvudstadsbladet och har märkt att det finns många som vill att Husis ska hjälpa dem få besökare och kunder till finlandssvenska evenemang. Struntar finlandssvenskar egentligen i kultur? Vi kanske lever i ett brytningsskede där många finlandssvenskar inte fattar vad som håller på att hända - folk tror att allt kommer att förbli som förr. Det här är en farlig passivitet menade Ingström och efterlyste mera medborgaraktivitet. Varför inte en mera militant finlandssvenskhet som är medveten om sin utrotningspotential? Biblioteket är en bra plats att möta dessa frågeställningar. Bibban besöker skolor. Föräldrar har korkade föreställningar om hur en tvåspråkighet uppstår hos barn. De sätter sina barn i svensk skola men vet inte ens var den svenska litteraturen hittas på biblioteket. Hur kunde man medvetandegöra föräldrar? Det finns en grundmotivation menade Ingström, som borde väckas nu när det ännu finns stora bitar finlandssvenskhet kvar.
Calle Haglund reagerade på Ingströms ord om militant finlandssvenskhet och konstaterade att Svenska folkpartiet tidigare försökt nå finlandssvenskar på ett mera förpliktande sätt, vilket inte alltid fungerat så bra. Man borde istället få med sig finlandssvenskar spontant. Det är inte lyckat att få människor att känna sig korkade. Magnus Londen sade att han var trött på att höra om sjunkande skepp. Han tror heller inte på militant finlandssvenskhet utan på att vara positivt alert. Vi har det egentligen ganska bra.
Karismatiska bibliotekarier och Kalle Ankas pocketböcker, eller Vad förväntar sig kunderna av bibliotekarien?
Magnus Londen förväntar sig mycket av biblioteket och bibliotekarierna. Bibliotekarierna ska ha koll på tidens puls, dra innovativa slutsatser, vara ute i samhället och träffa olika grupper, vara serviceinriktade och lyssnande, inte lismande som i företag. Bibliotekarierna ska också vara allmänbildade, obeskrivligt kunskapstörstande, kunna språk, vara karismatiska och lätt få med sig ungdomar, vara goda lobbare, klamra sig fast vid journalister och hålla sig i god kondition. Bibliotekarier ska ha en stark yrkesstolthet.
Enligt Londen fungerar biblioteken.fi bra på svenska men det är inte så många som vet om sajten. Här borde biblioteket satsa mera på att få ut information till journalister. Det vore viktigt att hitta en symbios mellan bibliotekarier och journalister, ni jobbar säkert med det men jag har inte sett så mycket av det, sade Londen. Han undrade om det är så att många inte fattar att det som inte kostar något kan vara något bra. Tjänsten Fråga bibliotekarien visar enligt Londen att bibliotekarierna sitter på en enorm kunskap. Allt sker ändå inte inom den virtuella världen, biblioteken som fysiska rum är viktiga. De är trygga fristäder för alla slags människor. Kanske människor så småningom börjar tröttna på shoppandet och hittar tillbaka till biblioteken.?
Bokbussarna är viktiga, man får inte skära ner på antalet besök, menade Londen. Vet människor om att man kan beställa material och hämta det i bokbussarna? Bibliotekarierna ska också älska sina kunder. Om kunderna vill ha Kalle Ankas pocketböcker ska de få dessa.
Marknadsföring och samarbete med kunderna
Calle Haglund, som har ett reklamföretag, sitter i Esbo stadsfullmäktige och i Kulturfondens styrelse undrade om någon någonsin sett en annons för biblioteket? Han hade heller aldrig hört om att biblioteket skulle ha sökt pengar för marknadsföring. Calle Haglund har dessutom aldrig stött på någon som studerat till bibliotekarie, och det oroar honom.
Antonia Wulff frågade Haglund varför tidningen Papper inte har boktips, och fick som svar att det är för att tidningen har en ytlig linje. Wulff menade att ungdomar för ofta får höra att de ska läsa mycket för att förbättra sitt språk. Men det är ju inte därför man läser. Man söker nya upplevelser. Varför köper biblioteken inte in tillräckligt med de böcker som ungdomar verkligen vill läsa? Vem bestämmer?
Ett svar kom från publiken: idag bestämmer kunderna mycket långt. Vid Sellos musikavdelning handlar 20 % av materialinköpen om kundönskemål. Här hävdade Wulff att det är svårt att komma med egna önskemål, ungdomar är för blyga inför bibliotekarier. Magnus Londen menade också att det vore viktigt att få med kunderna mera i mediavalet. Wulff frågade varför bibliotek måste vara så tysta. Finns det andra aktiviteter på biblioteken? Hon menade att biblioteken har en stor potential när det t.ex. handlar om medborgarläskunnighet. Här fick Wulff svar av Pia Ingström som kunde berätta att det finns massor med aktiviteter på biblioteken, fina gratis grejer, som vi dessutom vill ha mera av, laviner av.
Maja Berndtson konstaterade att vi sitter på en skatt - frågan är hur vi ska marknadsföra skatten. Vi borde hitta "the long tail", ta reda på hur identifiera olika kundgrupper att marknadsföra bibban för. Bibliotekarierna ska gå ut från biblioteken, bibban borde synas mera på Luckan, café Kafka, radio Vega, andra finlandssvenska ställen. Vi behöver också utbildning för svenskspråkiga bibliotekarier i huvudstadsregionen.
Bläckfiskar och synliga svenska rum
Helmer ville veta vad panelen hade för tankar om vikten av svenska rum. Ska det finnas svenska böcker i alla bibliotek eller ska de svenska samlingarna koncentreras till några få rum som syns bättre? Magnus Londen menade att det är viktigt med svenskt i alla bibliotek i tvåspråkiga områden. Höj hellre profilen! Pia Ingström tyckte att ett finlandssvenskt bibliotek kunde vara ett alternativ. Enligt modellen bläckfisk med ett centrum som sträcker ut tentakler åt olika håll. Bibliotekarierna ska röra sig utanför biblioteket!
Londen var en smula skeptisk till tanken på ett finlandssvenskt bibliotek, se hur det gått för den finlandssvenska hälsostationen i Helsingfors. Närhet är viktigt. Londen tyckte också att bibliotekarierna ska ut ur biblioteken, de ska besöka föräldramöten osv. För att få resurser till marknadsföring kunde biblioteket t.ex. ordna någon större svensk satsning, i stil med Gå-kampen som ordnades i skolorna i fjol. Med Kulturfondens understöd fick varje skola som deltog en enorm kasse full med idrottsredskap, satsningen fick också reklam i bl.a. TV. Hur skulle det vara med en stor kasse böcker istället? Och sedan synlig reklam för biblioteket i TV?
Publiken kommenterade förväntningarna på bibliotekarier bl.a. genom att konstatera att många svenskspråkiga bibliotekarier har svårt att hitta tillräckligt med tid för det svenska arbetet. Det är också viktigt att notera att kärnan i bibliotekens arbete är självservice, bibliotekarierna hinner bara vägleda ett fåtal. Magnus Londen kommenterade det här med att han inte bara vill söka själv utan han vill ha kontakt med en levande människa. Han vill komma till biblioteket och fråga bibliotekarien Var finns det böcker om USA? Ca Cedercreutz påpekade att det mångkulturella inte för glömmas bort, det är viktigt att uppmärksamma mångkulturella familjer där svenskan är ett av språken. När vi funderar på ungdomars läsande ska vi också komma ihåg att ungdomar använder bibban på många språk, de läser böcker på finska, svenska, engelska, sade Calle Haglund. Han konstaterade också att det största rummet i svenskfinland är RadioX3M community - biblioteket ska synas där det uppstår s.k. communities.
Susanne Ahlroth var däremot inte pessimistisk angående ungdomar och bokläsning. De kommer tillbaka senare, om vi bara nu öppnar böckerna så stannar något kvar hos dem som de använder senare. Det är viktigt med möten mellan bibliotekarier och ungdomar. Margareta Kull-Poutanen från Kyrkslätt var också optimistisk, hon berättade att utlåningen bara ökar på deras bibliotek.
Antonia Wulff slutligen kommer att föreslå för en villrådig vän som bara vill läsa böcker och undrar hur hon ska hinna fortsätta med det hela livet, att hon ska bli bibliotekarie. Calle Haglund menade att tanken om det finlandssvenska biblioteket egentligen var riktigt intressant och Pia Ingström gav slutorden: Snart börjar nog finlandssvenskarna se sig om efter service. Biblioteken ska visa dem var den finns.