Ulrika Eriksson är frilansjournalist verksam i Australien. Mer information på www.krakfoten.com

Hur många gånger i livet får vi chansen att med en totalt främmande person prata om en bok som vi absolut älskar eller hatar? Svaret från de flesta av oss blir nog aldrig. I alla fall om vi inte har varit i Melbourne i Australien för där ordnar bibliotekarierna bokdejtning för bokfolket.

– De som kom fick ta med en bok som de älskade eller hatade och så skulle de berätta om varför de kände så inför just den boken, berättar Jackie Felstead, utbildningssamordnare på stadsbiblioteket i Melbourne.
När Jackie Felstead tillsammans med sina kollegor diskuterade hur de skulle få fler unga Melbournebor till biblioteket kom Jackie på att hon hade läst något om att bokdejta på ett bibliotek i Belgien. Varför inte prova på det här, tänkte hon. Förslaget lades fram och pilotprojektet antogs i oktober förra året.
Biblioteket tryckte upp broschyrer, vilka lades synliga på diskarna hos bokhandlarna, och i vanlig ordning mejlades pressmeddelande ut till mediekåren. Gensvaret från kåren blev enormt. Tidningar skrev om projektet, radio rapporterade och en tevekanal sände ett bokdejtningsinslag i ett av deras morgonprogram.
Från början hade biblioteket planerat in 3 kvällar. Men eftersom de blev överösta av intresserade bokades 4 kvällar in. Totalt kom 320 män och kvinnor till de fyra träffarna, med 80 personer per kväll.
I bibliotekets sal Experimedia flyttades möblemanget ut och in flyttades 4 långbord. Rummet dekorerades i kärlekens anda med åldrande böcker och rosblad på borden. Ett jazzband underhöll gästerna under kvällen.
De som kom var i åldrarna 18 till 60 år. Vilket innebar att biblioteket inte bara lockade de unga till evenemanget. Därför delades borden upp i åldersgrupper. Eftersom det alltid var några som fick kalla fötter och inte dök upp var Jackie med på alla dejtkvällarna. Hon passade på, öga mot öga, att fråga bokfolket om hur de upplevde kvällen. Hon fick ett otroligt positivt gehör. Så även från personalen.
– De tyckte det var jättekul och var mycket engagerade i sina uppgifter
Personalen tyngsta arbetsuppgift var att få männen att flytta vidare efter 4 minuters samtal med en tjej.
– Det var inte lätt att få dem att flytta sig till nästa plats, skrattar Jackie. Men personalen gav sig inte.

Biblioteket baserade sina ”text appeal”-kvällar på speed-dejtning och när kvällen kommit till ända, efter dryga 2 timmar hade alla träffat 20 nya killar eller tjejer.

Böckerna som folk tog med sig var från ett brett sortiment. En kvinna hade med sig en bok om internationella symaskinerna. En kille en resebok om en plats som han tyckte var mycket speciell.
– Det fanns även de som tog med sig böcker för att imponera och några av dem hade mer än en bok med sig.
Framför sig, förutom boken, hade deltagarna ett formulär där de fick fylla i ett kryss för vänskap eller ett kryss för dejt och om de matchade varandra lämnade biblioteket över detaljer till dem efteråt.
– Så gott som alla fick någon match när det kom till vän eller dejt.
Många av de medverkande har hört av sig i efterhand och sagt att de haft trevliga och bra dejter med männen/kvinnorna de mötte. De yngre fick mer kärlek och de äldre vänskap. Den generella återkopplingen från bokfolket var att de tyckte att det var ett fint sätt att börja prata med okända människor. De kände sig modiga och de var glada att de kunde sitta och prata om något som de var engagerade i tillsammans med en obekant person. Boken blev en början på en vänskap eller kärlek. En brygga mellan svart bläck på vitt papper och verkligheten.

Fakta

Text Appeal – Bokdejtning vid State Library of Victoria i Melbourne. www.slv.vic.gov.au . För att registrera sig fyllde singlarna i ett dokument på nätet. Biblioteket kontaktade dem därefter för att meddela vilken kväll de var inbokade. Programmet var självbetalande. Varje person betalade 20 dollar. För priset fick de vin och musik mellan 19.00 och 20.30.
Vad biblioteket betalade för var personalkostnaderna.