- Vad var det egentligen vi lärde oss? Om användarutbildning. Om hur vi tar emot och handleder elever och vuxna. Om oss själva och vår "nya" roll som pedagoger.
Aningen förvirrade lämnade väl de flesta konferensdeltagare Vasa efter tre dagars intensiv samvaro. Som vanligt var det ett välplanerat och omväxlande program, god mat och många trevliga möten med nya och gamla biblioteksbekanta. Men kontentan av föredragen blev ändå inte riktigt det som jag och säkert också andra hade väntat sig.
- Nästa vecka ska jag ha biblioteksundervisning för en massa elever, sade en bibliotekarie. Det jag vet nu är att jag inte borde undervisa som jag gör. Men hur vet jag inte .
Det var efter Eva-Maria Flöögs föreläsning Användarundervisning i pedagogiska sammanhang. Hon hade levande och intressant berättat om hur hon lärde sig av sina misstag. Hur hon först på ett traditionellt sätt hade lärt ut bibliotekskunskap till elever i ett gymnasium. De hade visat stort intresse och hon hade känt sig nöjd. Men så visade det sig att eleverna ändå inte kunde nånting när de nästa gång kom till biblioteket. Men hur hon gjorde sen blev ganska luddigt. Hon pratade om undersökande arbetssätt som en undervisningsmodell. Och poängterade att vår undervisning borde möta användarens frågor.
Jovisst man måste satsa på och ta vara på elevernas egna intressen och utgå från deras liv och deras frågor. Det förstår vi nog, det tror jag vi har förstått för länge sen, men hur? Hur gör man det? Det skulle inte alls ha suttit illa med lite fler konkreta exempel.
Kanske blev föredragen också lite väl många. Det gavs inte tid för samtal, frågor och kommentarer. Vi får väl göra det nu efteråt i stället, de som har någon att samtala med och någon att fråga av.
Några pärlor ur föredragen vill jag lyfta fram här. Länskonstnär Hannah Kaihovirta-Rosvik påminde om att mänskan har med sig alla sina sinnen när hon kommer in på ett bibliotek, men också när man går in på en hemsida. Att bilder kan förmedla hörselintryck, lukter, ja minnen förstod vi när hon presenterade Blankas hemsida. Personligen har jag också glatt mig över det friska blå och de glada röda remmarna i Blankas bild. Plus att också namnet Blanka har en historia som fascinerar. Poesi och hemkänsla, allt i ett.
En annan bild som fastnade på näthinnan var den gungande och jonglerande clownen som Birgitta Snickars-von Wright visade oss. Clownen är konstnären, gungandet symboliserar att våga och bollarna, ja det kanske blev osagt, det får vi väl var och en fundera ut själv. Avsikten var väl ändå att vi skulle se oss själva i den bilden. Och det gör man ju gärna.
Litteraturvetaren Mari Koli höll ett intressant föredrag under rubriken Skönlitteraturens betydelse i en informationsspäckad värld . Hon redogjorde för hur den finlandssvenska litteraturhistorieskrivningen hör ihop med skapandet av vår finlandssvenska identitet. Den föddes som en motreaktion mot fennomanin. Vi har just inga bygdeskildringar i vår litteraturhistoria, inte för att det inte skulle ha skrivits sådana utan för att man valt att hålla dem utanför den etablerade litteraturen. En profilering mot den finska litteraturen som i stället valt att ta fram det mer folkliga. Vad säger det här om finlandssvenskarnas (eller de som bestämt om vad som gäller i litteraturhistorien) syn på oss själva? Nånstans finns det nån som inte vill att vanligt folk ska räknas, eller…?
"Det goda samtalet" nämnde Björn Wallén rektor vid Svenska studiecentralen. Att ge möjligheter till ett sådant är ett av studiecirkelverksamhetens avsikter. Det låter klokt och gott. Och är hoppeligen också möjligt i dag, såväl inom studiegrupper som mellan vanligt folk, t.ex mellan en bibliotekarie och hennes kund. Enligt Martin Buber, citerad av Birgitta Snickars- von Wright håller det levande samtalen på att dö ut. Det som skulle ge oss kunskap om naturen, samhället, Gud. Vi får verkligen hoppas och satsa på att så inte sker.
Nej, utan vägkost blev vi som synes inte. Men huvudtemat användarundervisning blev inte behandlat på ett sätt som skulle ha tillfredsställt mina förväntningar. En sak som vi dock påmindes om - igen - var att trots att många av våra kunder har både större kunskap och skicklighet i att använda datorer och sökmaskiner så saknar de ofta det som vi har: en bred kunskap om är att välja, systematisera och värdera information. Den får vi använda i vår kontakt med kunderna, och på nåt sätt lära ut, hur vet vi inte men kanske det sunda förnuftet kommer oss till hjälp.
Till sist ett citat av en vuxensimlärare: "Att undervisa vuxna kräver finkänslighet och ingivelse. Detta för att inte såra någon eller kräva för mycket av någon."