Om två år ska biblioteken [i Sverige] vara helt inkluderande för barn med funktionsnedsättningar. Kommer biblioteken att ha lokaler, medier och ett bemötande som motsvarar barnens behov?
Detta var frågeställningen inför barnbiblioteksdagen i Stockholm 7 april 2008. När vi iNykarleby fick information om dagen tände vi genast, vi ville vara med! Förutom att det hade blivit naturligt för oss att också tänka på våra kunder med speciella behov så passade temat väl inför årets bibliotekskonferens i Nykarleby.
Vi sökte resebidrag från Länsstyrelsen i Västra Finlands län, och när vi fått grönt ljus därifrån anmälde vi oss. Söndagen den 6 april åkte vi, undertecknad Margit Westerlund, Annika Lohoff och Catrin Wiik, ner till Åbo för att ta färjan över till Stockholm.
Vi fick uppleva en av de bästa kursdagar vi någonsin tagit del i. Kulturrådet Ingrid Hemström inledde. Jag måste erkänna att jag för just den föreläsningen hade lågt ställda förväntningar, då jag inbillade mig att det sagda skulle ha relevans endast för Sverige. Så mycket bättre då att jag flitigt fick anteckna nya idéer som dök upp när åtta goda projekt runt om i Sverige presenterades. Till exempel Barnens bibliotek (http://www.barnensbibliotek.se) har goda sidor om läsfrämjande och teknikutveckling. ”Växa genom kultur” om läsfrämjande och bemötande var ett annat projekt som nämndes. Kolla också Kulturrådets handlingsprogram ”Från patient till medborgare”!
Lars Björklund, präst och författare, talade under temat ”Leken som rum för livet” bl.a. om hur vi bemöter barn i svåra livssituationer. Hans eget sätt att möta en annan människa – barn eller vuxen – kom jag att ta till mig. Lars Björklund använder aldrig en annan människas namn innan han ”fått” det, dvs. personen måste själv först presentera sig – ett helt annat etiskt förhållningssätt än reklamens närgångna och påtvingande användning av våra egennamn! Vi får heller aldrig leka/skriva/berätta ”i syfte” att nå fram till barnen, vi måste ha ett genuint intresse för att möta barnen. Respekt är honnörsordet!
”Äppelhyllan” kom till Sverige via Härnösand 1992. Library for the handicapped child i London utgjorde förebilden. Tyvärr upprätthölls detta bibliotek med fondmedel och donationer och har numera lagts ner, men äppelhyllan planeras för allt fler bibliotek i Sverige. Också Norge och Lettland har visat intresse – och vi i Nykarleby, som uppmärksammades för vårt intresse. ”Kärnhusgruppen” med bibliotekskonsulenter och representanter för TPB (Tal- och Punktskriftsbiblioteket) samlar ett nätverk för medlemmarna kring äppelhyllan och för arbetet vidare. Mona Quick informerade och entusiasmerade oss kring hur man marknadsför denna viktiga serviceform.
”Tecken som språk eller stöd” klargjorde den viktiga skillnaden för oss. Teckenspråket är de dövas eget språk med egen grammatik och egna ”ord”. Vi fick också se exempel på hur en ”bok” på teckenspråk kan se ut. Mediet är en dvd-skiva, men det är inte en film, och man kämpar i Sverige för att få böcker på teckenspråk klassificerade som böcker med samma moms. Teckenstöd är inget språk utan ett hjälpmedel, som används av hörande barn med språkförsening eller språkstörning och som förstärker tal eller text med tecken (lånade från teckenspråket). AKK (alternativ kompletterande kommunikation) är en synonym benämning för teckenstöd. Tyvärr är det rikssvenska teckenspråket inte detsamma som det som används här, så vi kan inte utan vidare ta över material från Sverige.
Ett samarbete mellan logopeder och bibliotek i Gävleborgs län har resulterat i ”Språkpiller”, ett projekt där logopederna har initiativet. BVC (Barnavårdscentralen) testar barnen vid tre års ålder och barn med försenad eller störd språkutveckling remitteras till logopeden. Logopeden utreder och skriver ut Språkpiller, dvs. bilderböcker individuellt anpassade till barnet för att träna den del av språket, som just detta barn behöver. Logopeder och bibliotekarier i samverkan har utarbetat en ”kanon” (förnyas med jämna mellanrum), som finns tillgänglig på biblioteket, dit familjen får komma med sitt ”recept” och låna de böcker som behövs. Biblioteket uppmuntrar föräldrarna att ”läsprata” och informerar om biblioteket. Biblioteket har genom detta samarbete fått ökade kunskaper om barns språkutveckling och nått ut till många föräldrar, som man kanske inte annars skulle nå.
Vi fick också en rejäl dos om barns läsutveckling, då Mats Myrberg, professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet, föreläste för oss. Även om han konstaterade att ungefär 50 % av den tidiga läs- och skrivutvecklingen kan förklaras av genetiska faktorer betonade han att vi aldrig kommer att hitta dyslexigenen. Andelen elever med avkodningssvårigheter minskar över åren (man talar om välkompenserande dyslektiker). Det finns alltså mycket man kan göra även om starten är trög. Han poängterade vikten av duktiga pedagoger i årskurs 0-3 och betonade högläsningens betydelse för barn upp till tioårsåldern. Där kan vi bibliotekarier göra en insats (vilket vi ju också gör) med att tillhandahålla böcker och tipsa om bra böcker (Den bästa boken man kan läsa för en femåring är Landströms ”Bu och Bä blir blöta”, enligt Mats Myrberg!).
Vi fick också ta del av ett projekt ”Buskul på sjukhus” med kultur i vården. Från denna föreläsning fick vi förhandsinformation om en ny bok som kommit ut i höst och som rekommenderas. Boken heter ”Olika sätt att läsa”, håll utkik efter den!
Dagen avslutades med information från Centrum för lättläst. Centret har fått ett uppdrag från regeringen att satsa speciellt på lättläst för unga. Detta kommer konkret att märkas genom att utbudet på LL-litteratur för barn och ungdomar ökar. Vi når målgruppen genom att tillhandahålla ett brett urval, fundera på placeringen, satsa på indelning enligt genrer, tydlig skyltning och marknadsföring. Som ett bra avslut poängterades bemötandet, vi skall våga hjälpa till utan att tränga oss på.
Vi avslutade vår dag i Stockholm genom att besöka Kungsholmens bibliotek, för att se en äppelhylla på plats. Tyvärr är just Stockholm något eftersatt inom detta område, så det visade sig att deras äppelhylla bara var under arbete. Men broschyrer kunde vi ta med oss, och vi känner oss redo att grunda en äppelhylla också i Nykarleby. En äppelhylla på webben och språkpiller i modifierad form har vi också konkreta planer på som ett resultat av vårt Stockholmsbesök.
Text: Margit Westerlund, bibliotekschef